Utmaning eller nederlag?

Hur ser du på en uppgift du inte klarar av?

En yoga-utmaning dök upp instagram för någon vecka sedan. Brygga och sträcka benet upp i luften. Jag försökte. Gick inte. Jag är för rädd, tappar balansen, känner mig för orörlig, svag. Omöjligt.

Så förklarade jag övningen för min älskling när vi låg och solade igår. Och han gör det.

Jag gör en del yoga, jag är rättså stark med min kroppsvikt, jag är väldigt rörlig. Men jag kan inte göra den här positionen. Och Jens är fotbollsspelare till största del. Han är visserligen den mest atletiska person jag vet, men han har aldrig utövat någon form av yoga eller gymnastik under ordnade former. Men han får sin kropp att göra detta. HUR?

Jag tror att det är för att han ALLTID tar det som en utmaning. Sedan balanserar han önskan att klara något med vad han har för resurser, och han klarar ofta det för mig ofattbara. Han ser sina resurser som långt större än vad jag ser dem, och ser mina långt större än vad jag ser dem. Han hoppar över galet höga saker eller lyfter sig själv eller mig i de konstigaste positioner. Och än så länge har han tack och lov inte gjort sig alltför illa.

Jag då, jag gör som på bilden högst upp. Lägger ned. MEN jag kommer öva på positionen så småningom, det får ta lite tid. En utmaning framöver, med tid att fundera, känna efter, pröva igen och igen.

Men som ni förstår kommer jag troligtvis aldrig sätta några världsrekord med den inställningen.

Vilken sort är du?

♥ Med kärlek, Majja

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s