Något som gör mig arg och något som gör mig glad

 

Jag är ingen arg typ. Om man skulle fråga alla människor i hela världen som har träffat mig, eller ens gått förbi mig på gatan så kan jag i princip garantera att ingen skulle beskriva mig med ordet arg. Jag har försökt minnas när jag sist kände mig riktigt arg och det är nog några år sedan i ett bråk med min lillasyster. Märkligt. Jag förtränger kanske arga stunder för det verkar ju lite märkligt att bli arg typ vart 4e år… eller?

Men igår identifierade jag två faktorer som gjorde mig arg. Larvigt, i efterhand, men non the less, jag kände mig arg. ARG.

Det första av två saker som gjorde mig arg var runkeeper. Ja, frågan är kanske om det var appen i sig men jag väljer att se det så.

För första gången tänkte jag att jag skall testa att mäta min hastighet och sträcka under en löptur. Jag mäter annars vissa rundor i efterhand på iFORMs suveräna Mät din runda och slår ett halv öga på klockan eller på hur långt in i en podcast jag lyssnat. Så jag har lite koll på sträcka och tid. Men inte mer. Jag har en känsla av att en klocka skulle stressa mig och förminska min löparglädje.

Många peppas och motiveras av tekniska hjälpmedel, såsom löpar-appar… Men när appen räknade ner till start 3,2,1, kände jag hur kroppen spände till och fötterna började trampa som tusan. Stress stress stress. På bara någon minut hade jag lätt mjölksyra i låren, i NEDFÖRSbacke, och halsen drog ihop sig med astma känningar. Och jag blev ARG. För det var obekvämt. Så tittar jag ner på appen och inser att jag rör mig framåt i bra mycket långsammare fart än vad jag trodde. Och blir ännu mer ARG. Försöker pressa mig ytterligare, men ilska i mig blir enbart destruktivt. Det får mig inte att tagga till på något vis. BLÄ. Så jag gick hem efter ett par plågsamma minuter.

I efterhand inser jag att jag körde över kroppen totalt genom att låta huvudet trycka på för hårt och gå löst i hybris, och att kroppen svarade med lika mycket respekt. Det vill säga noll. Jag förstår nu att nybörjare som går ut för hårt, INTE gillar löpning. Yeah yeah det kommer ej hända igen och jag har inget syfte i att veta hur snabbt jag springer så ”delete app” är gjort.

I min redan irriterade tillvaro fick jag när jag kom hem inte isär mina hörlurar när jag skulle byta ut löpningen mot en hund-promenad med skön podd i öronen. Arg arg arg. På ett par hörlurar. Är det inte en märklig känsla ändå? Att vara arg. Den gör mig fördummad och berövar mig all möjlighet till att resonera vettigt. Så det gör mig inget om det dröjer 4 år tills jag blir arg igen.

Valborg var glad. Härlig. Solig. På kvällen hängde vi i en Pildammsparken i Malmö och hade picknick med fina kompisar. VI testade Keldas nya sås Mojo-rojo. En grillsås egentligen men vi smetade den på knäckemackor och det var nice. Kall sås med mycket smak och lite brännande; ett utmärkt picknick tillbehör.

Andra picknick tillbehör som jag rekommenderar är TENNISBOLL. Vi kastade gris på alla möjliga sätt, med olika regler som att kasta med fel hand, kasta bakom ryggen eller ta emot bollen genom att först studsa den mot en annan kroppsdel. En trevlig kväll. Mer parkhäng med lekfulla aktiviteter och picknick åt folket tycker jag. En gång om året, såsom valborg, känns för klent. Har ni tips på fler roliga utomhusaktiviter nu när vädret inbjuder till detta?


Och valborgsdagen inbjöd mig till en långtur i löparskorna. Pollenhalten i luften kändes något lägre och jag hade fint flyt i mina 17 soliga km. Sweet!

♥ Med kärlek, Majja

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s