BILDBOMB FRÅN ÄVENTYR I VÄRMLAND

2015-06-30

Firade pappa 65 år i helgen med att genomföra hans present från oss barn med respektive. Vi var på äventyrsbana i Värmland. Jag var nervös för linbanan över Brattfallet och det pirrade i magen när det var en av de första stationer vi kom till när vi började irra runt i skogen med vår gps-karta. Jaha, tänkte jag, de börjar med det värsta så det bli avklarat. Jag visste inte då att det var precis tvärtom.

Hela gänget gled över vattenfallet med mer (läs; jag!) eller mindre tvekan innan. Jag visste inte att jag har så mycket fegis i mig, men jag antar att ju mer upplevelser man testar desto mer lär man känna sig själv.

Nästa anhalt var repbro. Detta var jag inget nervös för alls innan, men två steg ut på bron och händer och knän började skaka. På riktigt. Hade någon befunnit sig närmare hade denne säkert hört mina tänder skallra. Jag tog mig över, ett litet steg i taget. Höll blicken klistrad vid bergkanten jag var på väg till och tittade inte ner en ända gång.

Det var kanonbra instruktörer och allt kändes super-tryggt. Ändå kunde det locka fram så mycket pirr i magen. Det är väl som en av instruktörerna sa; Förnuftet och skallen säger till en att man ska inte kliva ut över ett stup eller klättra ut på ”fel” sida om räcket av en jääääättehög bro.

Men det gjorde vi. Det tredje höghöjdsmomentet var att hiva sig ner från en bro. Så här såg det ut när jag hissade mig ner. Tok läskigt. Jag var ett andetag ifrån att säga att jag skulle skippa detta moment. Varför egentligen, varför utsätta sig för rädslan?

Jo, för att det var en fantastisk kick. En frihetskänsla att släppa fötterna från brokanten och gunga högt högt uppe i luften.

Min älskling som inte verkar vara rädd för något. Inte höjder i alla fall. Själv funderar jag över om jag kommer trampa snett, bli helt knäpp och släppa taget eller liknande. Men han verkar så säker på vart han har sig själv.

DSC_0161

Pappa, som är mer van att styra risk momenten själv genom att sladda runt i en rallybil, verkade inte nervös alls. Men när han gick över bron och svajjade till blev jag lite nervös även för hans räkning. Men alla tog sig igenom välbehållna. Phu!

Jag hoppas att jag också har fysik och utmaningsvilja nog att ta mig en an ett höghöjdsäventyr som 65 åring. I’m impressed!

 DSC_0078

Alltså såhär glad och säker var jag inte, men linslusen i mig skiner upp när en kamera dyker upp 😉

Hur äventyrar du i sommar?

♥ Med kärlek

Majja

Foton av: Tom Lindström

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s